Berätta hur det känns för dig.  Att vara tonårsförälder kan vara att pendla mellan hopp och förtvivlan. Ena stunden är allt frid och fröjd och man litar på sitt barn. Andra stunden känner man sig osäker eller sviken. Det är helt normalt, däremot är det vanskligt om man inte pratar om det. Tystnad är det största hindret för en nära relation och skapar bara misstänksamhet, både för barn och vuxen.

Citat

 

Ärliga besked. Berättar ditt barn något för dig självmant kan du vara ganska säker på att det som sägs är sant. Om du däremot pressar fram information är risken större att du får höra en förskönad version. Om du uppmuntrat ditt barn att våga berätta vad som helst och om du finns där för att lyssna, har du skapat bästa möjliga förutsättningar för att få ärliga besked

Lita på känslan. Det är vanligt att man känner på sig om någonting är fel. Berätta för tonåringen om du är lite tveksam till om en viss sak verkligen är sann. Det finns en risk att din son eller dotter blir arg, men i de flesta fall brukar den där känslan stämma. Och skulle den inte göra det har man i alla fall varit ärlig med sina känslor.

Acceptera att du inte får veta allt. Många vill ha full insyn i sina barns liv, men det är mycket begärt att man ska få reda på allt. För tonåringen är det dessutom viktigt att få ha vissa saker privat. Det viktiga är att tonåringen vet att hon eller han kan berätta även en lite obehaglig sanning utan att bli dömd eller utskälld.

Gosse med gloria